väntat dig i ett par dar. Varför har du dröjt så — har båten satt på grund?»
»Jaa, frun, han…»
»Inte ska' du kalla mig för fru — säg tant Sally. Var satt ni på grund nå'nstans?»
Jag visste inte riktigt, vad jag skulle svara, då jag inte visste, om båten hade kommit oppifrån eller nerifrån. Men jag har inte så litet instinkt, och min instinkt sade mig, att båten hade kommit nerifrån — från Orleans-hållet. Men det hade jag inte mycken hjälp av, för jag visste inte namnen på sandbankarna åt det hållet. Jag fann, att jag måste hitta på en sandbank, eller glömma namnet på den som vi hade suttit på grund på — eller nu fick jag en idé och sjöng ut med den:
»De' va' inte de' att vi satte på grund — de hindra' oss inte nå' länge —, utan de' va, ett cylindertvärstycke, som sprang.»
»Gud förbarme sig! Blev någon skadad?»
»Nää — de' va' bara en nigger, som blev dödad.»
»Det var då för väl, för ibland händer det, att människor bli skadade. För två år i julas se'n for din onkel Silas oppför floden från Orleans med den där gamla Lalla Rook, och då blev det en explosion nere i maskinrummet och en man blev skadad så vårt, att han blev krympling för hela sitt liv. Ja, jag tror till och med att han dog. Han var baptist. Din onkel Si]as kände en familj i Baton Rouge, som mycket väl kände hans släktingar. Jo, nu kommer jag ihåg, att han verkligen dog. Det blev kallbrand i såren, och man måste amputera honom, men det fanns ingen räddning för honom. Ja, det var kallbrand, det var det. Han blev blå över hela kroppen och dog i hopp om en salig uppståndelse. Man sade, att det var riktigt ljuvligt att si honom. Din onkel har varit opp till sta'n var enda dag för att hämta dig och nu har han farit dit igen för inte
