hund inte äter vattenmeloner. Så där ä' de' — man kan si och inte si på samma gång.»
»Å niggern låste opp utanlåset, då han gick in, å han låste de' igen, när han kom ut. Å han gav onkel en nyckel, just då vi höll på å stiga opp från bordet — samma nyckel, de' kan jag slå mig i backen på. Vattenmelonen betyder, att de ä' en människa, å låset betyder, att de' ä' en fånge. Å de' ä' inte troligt, att de' finns två fångar på en så liten plantage som den här å där alla människor ä' så vänliga å goda. Fången, de' ä' Jim å ingen annan. Utmärkt! Jag ä' glad, att vi ha kunnat ta reda på de' alldeles som en detektiv skulle ha gjort de'; jag skulle inte vilja ge ett ruttet bär för vad annat sätt som helst. Försök du nu att fundera ut en plan att stjäla Jim, så ska' jag fundera ut en också, å så ta vi den, som vi tycker mest om.»
Tänk vilket huvud den pojken hade! Om jag hade Tom Sawyers huvud, skulle jag inte vilja sälja det, om jag också finge bli herting eller styrman på en ångbåt eller clown på en cirkus eller vad som helst. Nå, jag började förstås försöka att hitta på en plan, men det var bara för att ha någonting att göra, för jag visste mer än väl, var den rätta planen skulle komma från. Om en liten stund säger Tom:
»Har du din färdig än?»
»Jaa», svarade jag.
»Fram me' den då!»
»Jo, min plan ä' den», säger jag, »att vi först ta reda på, om de' ä' Jim, som ä' där, å de' ä' inte svårt. Sedan tar vi opp min kanot i mårron natt å far ut till ön, där jag har gömt flotten, å bogserar hit den. Å första mörka natt som kommer, knycker vi nyckeln ur gamla herrns byxficka, sedan han har gått å lagt sig, å ger oss i väg utför floden på flotten med Jim, å gömmer oss om dagarna å färdas om nätterna, på samma sätt som Jim och jag gjorde förut. Skulle inte den planen duga?»
