Sida:Huckleberry Finns äventyr 1913.djvu/352

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
348
HUCKLEBERRY FINNS ÄVENTYR

nacken med en fjäder, hade hon nästan kunnat hoppa ur strumporna. Det var mycket besynnerligt, tyckte jag, men Tom sade, att alla kvinnfolk voro på det där sättet; de voro så skapade, sade han, av ett eller annat skäl.

Vi fingo oss en avbasning varenda gång en av våra ormar kom i hennes väg, och hon sade, att de avbasningarna voro ett ingenting mot vad hon skulle ge oss, Om vi någonsin droge in dem i huset igen. Jag frågade inte ett dyft efter hennes avbasningar, för de voro just som ingenting, men jag var arg över allt besvär vi hade att få tag i en ny samling. Men vi fingo ihop dem till slut ändå, och alla de andra sakerna med, och aldrig har man väl någonsin sett en stuga, där det gått så muntert till som i Jims, när alla de där djuren kommo fram för att höra på, då han spelade, och krälade opp på honom. Jim kunde inte med spindlar, och spindlarna kunde inte med Jim, och därför lade de sig på lur för honom och höllo honom i en ständig oro. Och han sade, att det knappast fanns något rum i sängen för honom för kvarnstenen och råttorna och ormarna, och om det också hade varit det, hade inte en människa kunnat sova där ändå, sådant liv höllo de för beständigt, sade han, för de sovo aldrig någonsin alla på en gång, utan turade om med varandra, så att när ormarna lågo till kojs, voro råttorna oppe på däcket, och när råttorna gingo och lade sig, övertogo ormarna vakten, så att han alltid hade ett parti under sig, och det andra partiet lekte cirkus ovanpå honom, och om han steg opp för att söka sig en annan plats, där han kunde lägga sig, begagnade spindlarna tillfället att anfalla honom på vägen. Han sade, att om han någonsin komme ut därifrån, skulle han aldrig någonsin vilja bli fånge igen, nej, inte för aldrig det.

Om tre veckor hade vi allting i ganska god ordning. skjortan hade vi ganska tidigt skickat till honom i en