Sida:Huckleberry Finns äventyr 1913.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
64
HUCKLEBERRY FINNS ÄVENTYR

niggger, som heter Bilam — Bilams åsna kalla de honom kort, för han ä' en så'n där träskalle, ni vet. Men han har tur me' sig, säger man, å jag har inte nå' tur me' mig. Drömmen sa' mig, att jag skulle låta Bilam sätta in de tie cents, å han skulle skaffa mig stor vinst. Nå, Bilam han tog pengarna, och när han va' i kyrkan, hörde han prästen säga, att var å en som ger de fattiga, han lånar åt Herren, å han ska' få sina pengar tillbaka hundra gånger. Då tog Bilam å gav de tie cents till de fattiga, å sedan vänta' han för att få se', va' de skulle bli' av de'.»

»Nåå, va' blev de' av de', Jim?»

»Aldrig blev de' nå'nting. Jag kan inte få igen de pengarna på nå' sätt, och Bilam kunde inte han heller. Men nu kommer jag inte att låna ut pengar nå' mer, utan att jag får säkerhet. De' ä' sanning att man får sina pengar tillbaka, säger prästen. Om jag kunde få de tie cents tillbaka, skulle jag tycka de' vore bra å bli glad till på köpet»

»Nå, de' kan ju vara de'samma, Jim, då du förr eller senare kommer att bli rik igen.»

»Jaa — å jag ä' rik nu, då jag tänker på de'. Jag äger mig själv, å jag ä' värd åtta hundra dollars. Jag önskar jag hade de pengarna, så behövde jag inte nå' mer.»



IX.

Jag ville gå och se på ett ställe ungefär mitt på ön, som jag hade träffat på, då jag var ute på min upptäcktsfärd. Vi begåvo oss därför i väg och voro snart framme vid målet, då ön inte var mer än tre mil lång och en fjärdedels mil bred.

Detta ställe var en ganska lång, brant kulle eller ås, omkring fyrtio fot hög. Det var ganska besvärligt för