Hoppa till innehållet

Sida:Hvem skall låta vekställa de domar som norska riksrätt fäller.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
13

1880, så är tydligt, att det icke var föremål för 1883 års storting, utan tillkom endast 1881 års storting att upptaga. Enligt grundlagens § 68 hålles ordinarie storting hvarje år och hvarje år skola således enligt § 75 regeringens protokoll och offentliga handlingar, ingångna förbund och traktater, naturligtvis för det nästföregående året, föreläggas stortinget och så år efter år. Såsom lika naturligt är, stadgas ingenstädes, att samma handlingar skola mer än en gång föreläggas stortinget — likasom statens räkenskaper ej revideras mer än en gång. Men som hr Sverdrup år 1881 ej var färdig med ett tillräckligt parti-troget lagting, så uppsköts åtalet till i år, i trots af orimligheten och olagligheten deraf. Den gamla benämningen »parti-yra» är här det rätta namnet på den Sverdrupska ligans framfart. Hon är totalt blind. Ett olagligen tillkommet storting skulle ej anses för något storting. Ett olagligen tillkommet åtal är intet åtal. »Ingen kan dømmes uden efter Lov», säger Grundlovens § 96.

Hr Sverdrup har likaledes yrat, när han lät stortingspluraliteten försöka att medelst tillsättning af några bland ledamöterne i jernvägsstyrelsen med konungen dela den verkställande makten, trots