Sida:I Hamburg, en gammal bokhållares minnen.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
96

närmare besinning. Herr Grünbein var en man på fyratio år eller något derutöfver och äfven han deltog icke gerna i de ungas tidsfördrif på lediga stunder. Han kunde dock visa sig sällskaplig, ty han var ingen pedant. Det var alltid förmånligt att stå väl med herr Grünbein, upplyste Max Keller.

Dernäst i ordningen förekom herr Grube, firmans kassör, en flink karl, som kunde räkna ut de svåraste problemer och på sina fem fingrar hade jordens alla mynt- och kursförhållanden, en man som genast såg om något enda af de guldmynt, hvilka lemnades honom, hade undergått en äfven aldrig så liten skafning. Det var omöjligt att lura herr Grube på en enda liten Pfennig och ännu aldrig hade han kommit på en schillings balans, fastän ofantliga summor i stora och små poster hvarje dag gingo genom hans händer. Det var, med ett ord, en mönsterkassör af första ordningen.

— Hvad de öfriga herrarne på kontoret angår, — slutade Max Keller sin karakteristik, — så äro de ganska vanliga menniskor utan just några framträdande egenheter i det ena eller andra afseendet, goda kamrater och inga dåliga arbetare. Ni får nog sjelf, herr Blom, snart göra deras närmare bekantskap, blott ni följer mina goda råd.




VI.
Johann Gottschalk Schmidt i skötet af sin familj.


Det var en vacker afton mot slutet af sommaren. Johann Gottschalk Schmidt hade redan