samtal med herr Schmidt. Morgonen derefter vore det kanske redan för sent.
Gustaf Bloms glada och lättsinnige kamrat plägade aldrig göra långt uppehåll mellan beslut och handling. Han tog hastigt afsked af det öfriga sällskapet, som mycket förvånades öfver en så ovanlig brådska, då man ännu ämnade tömma kanske ej så få buteljer. Men då Max Keller ej mera var närvarande, tänkte man ej heller mera på honom, utan vände sin uppmärksamhet uteslutande till tallrikar och flaskor, interessanta historier och gladt skämt. Herr Schnepfenthal återkom oupphörligt till berättelsen om mordet vid Kloster Thor, hvilket under aftonens lopp utsmyckades med allt flera fantasirika episoder. Herr Schrollenstein skötte flaskorna med berömvärd påpasslighet, och doktor Molkenhaus kommenterade hr Schnepfenthals berättelse med sina juridiska anmärkningar, hvilka han åter interfolierade och illustrerade med variationer från sin duellperiod i Göttingen. Man häde således en mycket angenäm afton i den eleganta och väl försedda ostronkällaren.
Men Max Keller skyndade bortåt Alter Wandrahm, och interesset för Gustaf Blom gjorde hans steg ännu snabbare än vanligt. Han passerade öfver en liten öppen plats, som kallas Dornbusch, då han hejdades af hr Krull och hr Wulff, hvilka, så vidt Max Keller vid det svaga lyktskenet kunde upptäcka, sågo mycket hemlighetsfulla ut, men icke tycktes begära något bättre för tillfället än att få för sin så oförmodadt påträffade kamrat uppenbara den hemlighet, som tryckte dem.
Max Keller visade sig något otålig, förklarande
