kyffe, en högst otreflig skrubb, der belysningen var ännu sparsammare eller, för att säga rent ut, ungefär ingen, ty det lilla halffönster, som kyffet verkligen bestod sig, låg uti en mörk vrå af den för öfrigt ingalunda ljusa gården.
Jag beklagade i mitt sinne den rike innehafvaren af den aktade firman Schmidt, Schmidt & Schmidt, som skulle dväljas dag ut och dag in i det lilla rummet med den sparsamma dagern; men då jag slutligen upptäckt att i det lilla rummets högst diminutiva filialafdelning också fanns en mensklig varelse, då slutade jag upp med att beklaga rike herr Schmidt och öfverflyttade hela mitt varma deltagande på den arma varelsen uti det ännu mindre och mörkare rummet.
Gerna hade jag velat se huru den menniska kunde se ut, som förmådde egna sig åt arbete samt sannolikt ett träget och mödosamt arbete uti ett sådant litet otrefligt hål, men mörkret derinne tillät mig icke att upptäcka personens anletsdrag, och dessutom doldes större delen af figuren bakom digra folianter, som lågo uppstaplade på en pulpet, hvilken slukade rummets hela innehåll och endast lemnade en liten plats öfrig vid ena väggen, hvilken plats innehades af den bakom folianthögen hopkrupne menskliga varelsen.
Gamle herr Schmidt, — jag tror nästan att han var senator eller åtminstone hade kunnat blifva senator, om han hade ansett det förenligt med sina affärer — gamle herr Schmidt, sade jag, bevärdigade mig slutligen med en blick, gjorde en inbjudande åtbörd och pekade på en stol; jag tror att det var
