funnos inga bref att besvara, inga order att anteckna, inga remisser, hvilkas ordentliga ingång skulle erkännas. Huru skulle det nu gå med den gyllene framtiden?
Ändtligen infann sig Max Keller, tryckte hans hand med vänskapens hela värme och talade åtskilliga tröstande ord, men hade ingenting att förkunna om befrielse. Han visade ej heller samma glada lynne, som annars utmärkte honom, utan var tankspridd och blef snart fåordig, hvilket Gustaf Blom ansåg både besynnerligt och allting annat än uppmuntrande.
En af de glada förhoppningarne hade åter ramlat öfver ända, och när kastellanen tillkännagaf, att tiden för besöket vore förbi och Max Keller blott med ett ord i allmänhet, om att vännen borde hoppas på snar rättvisa, begaf sig ut i det fria, var det med bittrare känslor, än någonsin förr, Gustaf Blom tänkte på detta »afskyvärda Hamburg», der han hoppats se sina ungdomsdrömmar så snart förverkligade, men der han ännu icke funnit mycket annat än svårigheter och nu, till råga på allt, ett vanärande fängelse utan minsta skymt till snar befrielse. Detta hade han ingalunda kunnat förmoda, då han kommit till den stora affärsstaden för att studera till »handelsfurste».
Flera dagar förgingo under dessa sorgliga betraktelser. Gustaf Blom underkastades ett förhör hvarje dag, och hade nu för längesedan erhållit full visshet om orsaken till sin arrestering samt till sin fasa funnit att på honom hvilade misstankar för ett afskyvärdt mord.
Att Peter Kühn varit innehafvare af en ring, som
