Sida:I Hamburg, en gammal bokhållares minnen.djvu/213

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
206

rätt, herr Blom; jag menar naturligtvis kärleken till er. Åh, gamle Lazarus är icke så okunnig ... Ännu ett glas »Liebfrauenmilch», herr Blom! Jag dricker för er välgång, för den rike och lycklige Gustaf Blom i firman Schmidt, Schmidt & Schmidt.

— Ack, herr Lazarus, kom ihåg att jag ännu icke är fri!

— Ni blir, herr Blom! Ni blir fri denna dag. Det är blott några formaliteter, som skola iakttagas. Man får icke göra något mot reglementet, förstår ni ... Men detta har ni fröken Elise att tacka för. Nog visste jag att det var i en »Ölträdgård», som jag fick nöjet göra er bekantskap, men jag hade glömt datum, om jag icke, när fröken Elise började tala om saken, erinrat mig att det var jemnt en vecka före hufvuddragningen. Då fick jag benen i fart och icke blef det mig svårt att skaffa fullständig bevisning om att ni varit i »Ölträdgården» på den och den timmen, den och den dagen, ty i en sådan lokal är man aldrig ensam. Mig ville man naturligtvis förklara jäfvig, eftersom jag blifvit inblandad i processen, men det hjelpte icke. Om jag också varit jäfvig, så funnos mina söner Salomon och Nathan och värden och uppassarne, och jag skaffade ännu ett par vittnen, hvilka alla intygade hvad sanningen var. Åh, i det fallet är man aldrig förlägen i Hamburg, herr Blom. Rätt skall vara rätt. Det var uppdagadt, att den olycklige mannen vid Kloster Thor varit synlig lifslefvande utanför sin port ännu klockan åtta på aftonen, och redan klockan tio var han död, strypt, herr Blom, i sin sängkammare eller nära på hängd. Det var just på de timmarne, som ni drack det