hela tilldragelsen, men snart glömde han bort alltsammans och behöll endast en erinran om den sköna Sara Lazarus.
Så gerna han, följande dag, hade först begifvit sig till Neuer Steinweg för att försöka om han kunde uppfånga en blixt ur de meromnämnda ögonen, så ansåg han sig dock först böra gå till Grosse Bleichen för att se hvad Salomon Heine kunde göra för ögon, när Gustaf Blom tillbjöd honom sina tjenster.
För att göra en lång historia kort måste vi hellre först än sist omtala att Salomon Heine icke gjorde några ögon alls när Gustaf Blom hos honom tillkännagaf, det han beslutat blifva millionär och ville lära sig konsten hos Hamburgs förnämsta bankir. Den store penningfursten såg icke ens på den unge mannen. Han hade icke tid att se på honom. Ej heller hade han tid att svara honom.
Salomon Heine kallade på sin son, hr Carl Heine, och bad denne för den okände främlingen i största hast förklara, det man inom den affären icke kunde använda honom. Men om han en gång skaffat sig sin million, kunde han komma igen, så skulle den store Salomon se till om han kunde hjelpa honom att af en million göra två millioner. Det vore en affär, med hvilken den mäktige bankiren kunde befatta sig. Något annat biträde behöfde han icke för närvarande.
Med detta beslut fick Gustaf Blom återvända från det stora kontoret vid Grosse Bleichen.
En dag, liksom så många andra dagar, dref Gustaf Blom sysslolös omkring på Hamburgs gator. Han hade icke funnit någon anställning, fastän
