— Se där! sade Fancy, nu ha vi glömt eldgaffeln.
Ursprungligen hade hon funnit i sin bostad, rättfärdigande uttrycket ”så gott som möblerad”, vilket använts av skolföreståndaren i hans brev till henne, ett bord, tre stolar, ett spisgaller och en mattbit. Detta ”så gott som” hade hittills kompletterats av en god vän, som lånat henne eldgaffel och eldtång samt lerkärl, tills hon kunde hämta vad hon behövde hemifrån.
Dick såg till den unga damens brasa, varvid hans piskskaft användes som eldgaffel, tills det blev förstört, och tog han till en staketpinne, som fick tjäna resten av tiden.
— Vattnet kokar; nu måste ni dricka en kopp te, sade Fancy och dök ned i korgen, som hon fört med sig.
— Tack, sade Dick. Åkturen hade gjort honom benäen för en kopp, allrahelst i hennes sällskap.
— Men, här finns sannerligen bara en kopp och ett fat. Vad har väl mor tänkt på? Ni tar väl inte illa upp att vi få samsas om den?
— Ingalunda, miss Day, svarade den artige unge annen.
— Vill ni ha koppen? eller fatet?
— Det är vilket som helst.
— Vad menar ni med det?
— Jag tar gärna koppen, om ni tycker det är bättre med fatet.
— Eller fatet, om jag vill ha koppen?
— Alldeles precis, miss Day.
— Tack mr Dewy, för jag tycker mycket bättre om koppen. Vänta lite, finns det inga skedar heller? Hon grävde åter i korgen, och efter två tre minuter såg hon
