Varpå han doppade ned händerna och de plaskade tillsammans. Som det var första gången i Dicks liv, som han rörde vid en kvinnas fingrar under vatten, annoterade han förnimmelsen därav som ganska behaglig.
— Jag vet sannerligen inte vad som är mina händer och vad som är era, de ha blivit så hoprörda, sade hon och drog mycket hastigt undan sina.
— Det gör ingenting, sade Dick, åtminstone inte vad mina beträffar.
— Sesådär! Ingen handduk! Vem tänker på handduk, förrän händerna är våta?
— Ingen.
— Ingen. Så tråkigt det är när folk är så där fogliga! Kom hit, mr Dewy! Tror ni att ni skulle kunna lyfta upp locket till den där kistan med armbågen och sedan på något vis ta ut en handduk som ligger under de rena kläderna? Men var riktigt noga med att ni inte kommer åt någonting med våta händer, för allt det som ligger ovanpå är stärkt och struket.
Dick lyckades att med hjälp av en kniv och gaffel få fram en handduk, som låg under en musslinsklänning, utan att denna blev våt; och för ett ögonblick försökte han att anlägga en kritisk ton.
— Den där klänningen har ingenting att hoppas, sade han, då de torkade händerna tillsammans.
— Hur så? sade miss Day och såg på klänningen ifråga, där den låg i kistan.
— Å, jag förstår vad ni menar — att pastorn inte kommer att låta mig få ha musslin.
— Just det.
