III.
En bekännelse.
Det var en morgon på sensommaren; en morgon med kvardröjande dagg, då gräset aldrig torkar i skuggan. Fuchsior och dalior voro fyllda till klockan elva med små droppar och vattensamlingar som ändrade färg i sin glans för varje rörelse i luften; och på andra ställen hängde de på kvistarna som små silverfrukter. Trädgårdsspindlarnas trådar syntes tjocka och blanka. På torra och soliga platser flögo dussintals långbenta harkrankar vinande i luften för varje steg som den förbigående tog.
Fancy Day och hennes väninna Susan Dewy, formannens dotter, befunno sig på en sådan plats som denna, sysslande med att plocka sommaräpplen på en frukttyngd gren. Tre månader hade gått sedan Dick och Fancy åkt tillsammans från Budmouth, och deras kärleks lopp hade varit kraftigt under hela den tiden. Det hade varit alldeles lagom med svårigheter som omgivit dess utveckling och alldeles lagom med list för att hålla den hemlig, för att lidelsen på Fancys sida skulle få ett ständigt tilltagande friskhetens behag, under det att Dicks hjärta med eller utan alla dessa tillbehör alltid var så varmt som nå-
