så kan jag inte ha håret i lockar! Men det är just vad jag vill; jag bryr mig inte om, i fall jag måste lämna skolan och fara hem, jag vill visa mina lockar! Titta Susan och säg om hennes hår är lika mjukt och långt som detta? Fancy tog ned från knuten innanför hatten en länk av sitt hår och lät den falla över skuldran för att visa längden, i det hon såg på Susan för att fånga hennes mening i hennes ögon.
— Det är ungefär lika långt som ditt, skulle jag tro, sade miss Dewy.
Fancy stod tyst och modfälld. — Jag önskar att mitt vore lättare, liksom hennes, fortsatte hon sorgset. Men hennes är inte så mjukt, säg. Säg ut bara.
— Jag vet inte.
Fancy utsträckte tankspritt fältet för sitt övervakande till en gul fjäril och en röd och svart fjäril som fladdrade omkring i varandras sällskap, och så märkte hon att Dick kom gående genom trädgården.
— Susan, här kommer Dick; det är väl för att vi talade om honom.
— Nå då går väl jag in nu — ni behöva mig nog inte. Och Susan gjorde helt om och gick sin väg.
Den trohjärtade Dick uppenbarade sig. Hans enda fel vid picknicken eller utflykten var hans allt uppslukande kärlek till Fancy vilken berövade honom det oskyldiga nöje som tillställningen eljest kunde ha erbjudit honom; han suckade nämligen längtansfullt i hennes frånvaro — och han hade dansat med rivalen i rena förtvivlan om att någonsin komma igenom denna ledsamma, fadda och meningslösa afton på annat sätt; men detta ville hon inte tro.
