II.
Man samlar honung med mera.
Lördagskvällen såg man Dick Dewy färdas till fots till Yalburyskogen i enlighet med överenskommelsen med Fancy.
Landskapet låg konkavt framför honom och därav följde att då solen gick ned, antogo plötsligt alla företeelser en uniform dräkt av grå skugga. Kvällen hade avancerat från solnedgång till djup skymning långt innan Dick kom fram, och hans framfärd genom skogen under senare delen av denna promenad markerades av skrämda fåglar som fladdrade upp efter att ha suttit och sovit över vägen. Och då han gick över gläntorna, smektes hans kinder av torra varma dunster som bildats på höjderna under dagens lopp omväxlande med fuktigt ångande nattluft nedifrån dalarna. Han kom fram till skogvaktarens hus, där gräsplanen och trädgården framför framträdde ljusare mot det obrutna dunkel som överskuggat hans väg; han dröjde en stund vid trädgårdsgrinden.
Han hade knappast stått där en minut, förrän han blev varse ett slags procession som nalkades från ingångsdörren framför honom. Den bestod först av Enok, jaktbetjänten, som bar en spade på axeln och en lykta ding-
192
