meddelades underrättelsen. Hon bar det så gott hon kunde icke utan många uttryck av sin ledsnad och sin tydliga känsla av att det hela icke längre betydde något för henne.
Just före klockan elva på söndag gav han sig iväg på sin sorgliga färd. Begravningen skulle äga rum omedelbart efter högmässan, och då han hade nära en mil att gå, då det inte passade för tillfället att åka, måste han nödvändigt börja färden tämligen tidigt. En halvtimme senare skulle ha varit lika bra för honom, men i sista ögonblicket kände han på sig att hans varma åstundan inte kunde hejdas att gå ett stycke omväg i riktning åt skolan i hopp att uppfånga en glimt av sin älskade, då hon begav sig till kyrkan.
Alltså slog han in på en biväg till skolan i stället för att gå tvärs över raka vägen till Charmley och råkade komma fram till hennes dörr just då hans gudinna steg ut.
Om någonsin en kvinna tett sig som en gudom, så var det Fancy Day denna morgon, då hon flöt utför trappstegen till skolan som en ljuvlig dimma av färger skiftande i blått. Med en djärvhet utan motstycke hos folkskolelärarinnor vid denna tid — till en del utan tvivel på grund av sin pappas respektabla kistbotten av kontanter som gjorde hennes yrke till mera nöje än tvång — hade hon rent av lagt sig till med en plymprydd hatt och lagt ned håret som annars var upptornat, så att det nu kransade nacken med sina lösa lockar. Stackars Dick stod slagen med häpnad: han hade aldrig sett henne se så förvirrande vacker ut förr utom på julkvällen då hennes hår befann sig i samma yppiga frihet. Men hans första utbrott av förtjusning följdes av mindre angenäma känslor, så snart hans huvud återfått sin förmåga att tänka redigt.
