mrs Richard Dewy, fastän hon till sin stora överraskning fann att hon alltjämt inte kände sig som någon annan än Fancy Day.
På rundfärden tillbaka förbi fält och ängar under skratt och glam, allrahelst när de kommo till stättor, upptäckte Dick en brun fläck långt borta på ett rovfält.
— Nej se det är Enock, sade han till Fancy. Jag tyckte väl jag saknade honom därhemma i morse. Hur kommer det sig att han har lämnat er?
— Han drack för mycket cider och det gick åt huvet på honom, och han sattes i stocken i Weatherbury för den skull. Far måste skaffa en annan i hans ställe för en eller ett par dagar, och sen dess har Enok inte haft något med skogarna att göra.
— Vi kunde väl be honom titta in i afton. Stocken betyder ingenting för en gångs skull, allrahelst som det är vår bröllopsdag. Brudföljet fick order att göra halt.
— Eno-o-o-o-k! ropade Dick i falsett.
— J-a-a-a-a-a! svarade Enok långt bortifrån.
— Vet du vem jag ä-ä-ä-är-?
— N-e-e-e-ej.
— Dick Dew-w-w-w-wy.
— Ja-a-a-a-så.
— Gift just nu-u-u!
— Å-å-å-hå-å!
— Här är min hustru Fa-a-a-a-ancy. (Han höll upp henne mot Enok som om hon varit en blombukett).
— Å-hå-å-å.
— Vill du komma med på bröllopet i kvä-ä-ä-ll?
— K-a-a-a-n inte.
— Va-a-a-rfö-ö-ör?
