Pressa in den här, Michael! Jag måste skaffa en större tapp, kära gubbar!
— Ä de kallt inåti hålet? frågade Charley Michael, då han stod lutad över fatet med tummen i korkhålet.
— Är det inte märkvärdigt såna funderingar det barnet har i sitt huvud! utropade mrs Dewy på avstånd med djup beundran. Jag kan hålla vad om att han är mera angelägen om klimatet inne i det fatet än i alla andra världsdelar tillsammans.
Alla de närvarande antogo en talande min av beundran över denna skarpsinnighet, och därunder återvände Reuben. Företaget utfördes sedan med all ackuratess; och så reste sig Michael och sträckte sitt huvud så långt det kunde nå för att få fason på sin krökta rygg och sina axlar och på samma gång slog han ut med armarna och förvandlade sitt ansikte till ett nät av rynkor för att betona den lättnad han kände. Ett par liter av drycken sattes nu på bordet, och alla gästerna placerade sig där med vitt utbredda knän och blicken med genomborrande intensitet fäst på någon fläck eller spricka som den kunde fästa sig vid.
— Vad i all världen har far så länge att styra med i vedbon? sade formannen. Det har aldrig funnits en sån karl som far för två saker: att klyva gamla vissna äppleträd till ved och att spela basfiol. Han skulle helst förnöta hela sitt liv med de två sakerna, det skulle han.
Han gick till dörren och öppnade den.
— Far!
— Ja! ljöd det pipigt runt hörnet.
— Nu är fatet tappat, och vi sitter alla och väntar.
