Av en slump eller av ödets skickelse hände sig att en annan ung man, som var i Mellstocks kyrka denna julmorgon, inemot slutet av gudstjänsten hade samma instinktiva förnimmelse av en fängslande uppenbarelse i gestalten av samma vackra flicka, fastän hans sinnesrörelse nådde ett mindre utvecklat stadium. Och det var också den skillnaden att denna person blev överraskad över sina känslor och nitiskt strävade att återföra sig själv till en normal sinnesstämning. Det var den unge kyrkoherden, mr Maybold.
Musiken på dessa julmornar stod i regeln under de kyrkliga prestationernas nivå vid andra tillfällen. Gossarna voro sömniga efter nattens stora mödor; de vuxna karlarna kände sig också en smula trötta; och nu kom till dessa allmänna orsaker en fuktighet i luften som ännu mer förvärrade det onda. Strängarna, som inte farit väl av att så länge vara utsatta för nattluften, skenade upp hela halvtoner och sprungo med en ljudelig knäpp vid de mest olämpliga ställen; detta förorsakade ett flitigare promenerande än någonsin till läktarens bakre vrår och framkallade en allmän heshet av allt det hostande och hummande under vilket stämmandet måste försiggå. Kyrkoherden såg förargad ut.
Då sången som bäst pågick, konstaterades plötsligt en stark och gäll förstärkning från något hörn som till sist befanns ligga hos skolflickorna. Vid varje ny ansats blev den djärvare och mera distinkt. Då sången började för tredje gången, voro dessa inträngande kvinnoröster lika starka som körens; och de ljud som flödade ut från detta håll fingo rentav till sist sin egen takt, sin egen skala, nära
