— Har Elsa inte vaknat vid allt detta larm? frågade hon förundrad.
Nelly följde med dödsångest varje steg av förestånderskan. Om hon endast såg sig litet nogare omkring, så skulle de vara förlorade. Himmel — där stack ju spetsen av Elsas förskräckliga stövletter fram under sängtäcket!
— Hon är inte lätt att väcka, kunde Nelly äntligen säga — nu, när nöden var som störst, återfick hon sin själsnärvaro.
— Kära fröken Gussow, sade hon och sträckte bönfallande fram sina händer, se efter under min säng, om där är något farligt.
Allas uppmärksamhet vändes åter till Nelly och fröken tog verkligen ljuset och lyste under sängen. Fröken Raimar skakade otåligt på huvudet.
— Var inte barnslig, Nelly, sade hon. Vid din ålder bör man verkligen inte tro på spökshistorier.
Och miss Lead, som hela tiden hållit sig vid dörren ibland pensionärerna, kom nu fram till sin landsmaninna och grälade på henne för hennes rädsla.
Knappt fick Nelly syn på henne, förrän hon brast i skratt. — O, miss Lead! ropade hon. Ni ser ut som en rövarhövding. Bliv inte ond, men jag kan inte låta bli att skratta!
De andra flickorna stämde in i skrattet — de hade hittills ej haft tid att se på den engelska lärarinnan.
Miss Lead blev mörkröd av förargelse och Nelly fick av förestånderskan en allvarsam tillrättavisning för sitt opassande uppförande. Man glömde spökhistorien och såg inte mera på Elsa. Eller skulle någon upptäckt —?
Fröken Gussow vände sig hastigt mot dörren med ljuset i handen — hade hon kanske sett Elsas olycksaliga stövletter?
— Vi skola inte störa Elsa, sade hon, det är ju inte värt att också skrämma upp henne.
100
