dem icke. Några bondhustrur stodo och väntade med sina ök och sina korgar — de skulle resa med tåget — men för övrigt var där ingen människa. Elsa såg också ut, och när hon inte upptäckte dem, hon väntade, blev hon litet orolig.
— Hur skall jag nu bära mig åt! suckade hon. Jag kan välinte stanna ensam här. Låt mig följa med er, kära fru Lange, och stanna hos er över natten.
— Det skulle jag ytterst gärna vilja, mitt barn, men det vore tvärt emot edra föräldrars föreskrifter. Gontraus komma alldeles säkert hit. Ni kan vara viss på, att de ha blivit försenade. Och vad skulle de säga, om fröken Elsa hade flugit bort?
Elsa suckade. och steg ut ur kupén. Sina effekter hade hon lyftat ner, även blommorna, som ehuru hon flera gånger vattnat dem sorgset hängde med sina huvud — och nu stod hon där och såg sig hjälplöst om åt alla håll.
— Se inte så orolig ut, kära barn, sade den gamla frun lugnande. Det är ju ingen olycka skedd, även om Gontraus till följd av något missförstånd inte skulle vänta er i dag. I det fallet har ni endast att beställa en vagn vid stationen och åka ut till Lindenhof. På en timme är ni där, och jag svarar för att de präktiga människorna skola mottaga er med öppna armar.
— Nej, nej, det gör jag inte! Det vågar jag visst inte, sade Elsa, förskräckt vid blotta tanken. Jag vet ju inte, om de vilja ha mig, jag kan väl inte tränga mig på frammande människor!
En glimt av det gamla trotset lyste i hennes ögon och överläppen darrade på ett sätt, som bådade storm. Fru Lange log åt Elsas ungdomliga häftighet.
— Visst vilja de ha er, och det är alls inte främmande människor, ni kommer till, lilla otåliga unge, sade hon skämtsamt. Lantrådet är en mycket god vän till er fader.
Elsa blev emellertid inte lugnare för det, hon blev till och med ännu mera nedslagen.
210
