— Nu är det viktiga ögonblicket inne, sade hon i högtidlig ton och slog ut med handen. Upp nu, min fröken, och gå till edert storverk!
Elsa var så uppfylld vid tanken på sitt nattliga äventyr. att hon alls ej lade märke till, hur lustig Nelly såg ut i sin långa nattdräkt och med sin utsträckta arm.
Hon skyndade hastigt upp och började kläda på sig.
Detta var snart gjort. Blusen och vad hon för övrigt behövde låg färdigt.
Nelly var ej rätt belåten med stövletterna. — De äro så tunga — du kommer att väcka hela huset, när du går med dem.
Men Elsa hörde inte på henne. Hon hade redan dragit på sig dem och smög sig nu på tåspetsarna fram till fönstret.
— Räck mig korgen, bad hon. Nelly hängde den om hennes hals, så att hon skulle ha armarna lediga.
— Så där ja, nu är du resfärdig — gör din sak bra, barn lilla, sade hon och kysste Elsa på kinden.
Elsa hörde ingenting. Med ett lätt språng var hon uppe på fönsterbrädet och därifrån steg hon upp i trädet.
Nelly såg oroligt på, men hon hade ingen orsak att vara orolig. Elsa klättrade — trots de tunga stövletterna — så lätt och vigt som en ekorre. Då hon kommit till de tre första äpplena, tog hon dem och kastade dem in till Nelly.
— Här har du på prov, ropade hon övermodigt i halvhög ton. Det är bara för att tiden inte skall bli alltför lång för dig, tills jag hinner ner igen.
Äpplena rullade till Nellys förskräckelse ända bort till andra ändan av rummet.
— Men vad tänker du på? viskade hon till Elsa. Köksan ligger under oss. Tänk om hon vaknar vid det här bullret?
