Sida:Illusionerna 1965.djvu/138

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

skall bikta mig troget för dig, och sedan skall du döma över oss, ty du är en ängel, och jag vill icke bliva en djävul. Jag vill icke neka till ett enda av mina fel, ty endast dessa kunna göra ursäktliga mina dårskaper och mina förbrytelser. Hade jag med köld och berått mod gått min levnadsbana igenom, så vore jag just den djävul, jag icke vill vara. Men jag är för lättsinnig, häftig, passionerad för allt, ont och gott, sinnlig, ombytlig i min smak, svag för att stå främst, äregirig, retas av omöjligheter och motstånd, blir mätt och liknöjd, när lyckan är mig huld, ömtålig för vad som säges om mig, icke det ringaste rädd för hat och förbannelser, men fruktande spe och åtlöje mer än synden. — Sådan är han! Sådan den Otto, som du älskat! O, det smakar gott att avmåla mig sådan jag verkligen är; jag har nog hycklat för dig. Jag vet dock icke, huru jag skall börja, för att komma till den egentliga bekännelsen, som jag vill göra för dig. Jag ville vara kort, och jag har dock så mycket att säga för att du på en gång skall se huru olycklig och huru ursäktlig jag ändå är. Så tycker jag själv åtminstone, ty icke ett ögonblick har min vilja varit att draga någon i olycka; men mitt osaliga lättsinne har lett mig, och jag har blint följt utan att besinna varthän det skulle taga vägen.

Minns du min Alfred? Du såg honom i somras några ögonblick den middagen ute på Skönvik. Det är min barndomsvän. Vi hava varit pensionskamrater, kadettkamrater och nu corps-kamrater. För två år sedan följde jag honom till hans föräldrar. De äro ohyggligt rika. Jag hade icke sett Alfreds enda syster sedan vi båda voro barn. Hon var nu en alldeles fullvuxen flicka, blond, god, glad, icke just vacker, men så olik det jag sist lämnade här uppe, som — i korta ord — var Pauline, att jag kanske blott därföre och av nyhetens behag blev vad man kallar litet kär. Alfred var förtjust. Jag begär Malvinas hand. Ingen nekar därtill — och nu äro vi förlovade! Men med det uttryckliga villkoret av fader och moder att ingen skulle veta det ännu på ett par år, oaktat Malvina är lika så

130