om det, utan sedan jag för första gången på länge ätit litet men med god smak, lagade jag mig till att fullgöra min överenskommelse med Otto, vilken jag uttryckligen lovat att genast skriva ett svar till Edward H. för att hava det tillreds, när Melida skulle komma. Otto sade sig icke kunna få någon ro, så länge han visste, att Edward gick och hoppades.
Vill du höra detta brev, så låter det så här, ty jag tog avskrift därav, för att kunna visa Otto. Du lär inte tycka för mycket om detta kalla, liknöjda svar på den ädla Edwars, från djupet av ett rent hjärta flytande, skrivelse. Men goda mormor! det var, likasom allt vad jag på denna tid företog mig, endast dikterat av min vansinnigt häftiga kärlek, som gjorde mig döv och blind och känslolös för allt annat.
