Sida:Illusionerna 1965.djvu/226

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

LEVANDE LITTERATUR



Illusionerna

Ottilia har vuxit upp i lantlig avskildhet hos sin mormor. Vid sexton år gör hon sin entré i stockholmssocieteten, en lysande men kylig värld, som hon ändå finner sig rätt väl i. Hon putsar sina talanger, går på teatrar och baler — och blir kär. Men en efter en ramlar hennes illusioner, till slut också den största och livsviktiga.

Sophie von Knorring (1797—1848) har i Ilusionerna, som utgavs 1836, givit en graciös och skarpsynt skildring av societetslivet i Stockholm under säsongen 1812—13. En rad världsberömda artister gästade då huvudstaden, men den största celebriteten var författarinnan Madame de Staël, uppburen och skandalomsusad. Fru von Knorring, som till stor del byggt sin roman kring egna minnesbilder, tecknar kvicka och ibland elaka porträtt av dessa koryféer. Hennes skildring är inte bara ett intagande konstverk, den är också kulturhistoria av hög klass. Den tragiska kärlekshistorien är insatt i en miljöskildring som ställer Stockholm för 150 år sedan fullt levande för våra ögon.


Efterskrift av fil. dr Stellan Ahlström.


NATUR OCH KULTUR

11:-