I Volskernas land anlade konungen två kolonier, Signia i Trerusdalen och Circeii på den udde, som bär Circes namn.
Tarquinius fortsatte de byggnadsverk, som fadern påbörjat. Han uppförde bänkar omkring rännarbanan och fulländade afloppskanalernas system genom att anlägga den stora kloaken. Hans förnämsta verk var dock Jupiterstemplet. Detta uppfördes på den Tarpejiska eller Capitolinska höjden. Der funnos förut flere helgedomar, hvilka måste flyttas. Detta kunde icke ske, utan att gudarnes vilja inhemtades. Öfriga gudomligheter gåfvo sitt bifall til] saken; blott Gränsguden (Terminus) och, enligt en yngre sägen, äfven Ungdomsgudinnan (Juventas) vägrade att låta rubba sig, hvarför deras helgedomar inrymdes inom området för det nya templet. Man såg häri ett tecken, att det romerska väldet alltid skulle förblifva ungt och dess gränser aldrig flyttas tillbaka, Äfven andra betydelsefulla tecken och förutsägelser påstås hafva förekommit och ingifvit Romarne en så hög föreställning om templets vigt, att detta i deras ögon blef en sinnebild af och en underpant på Roms verldsherravälde.
Äfven vid de Sibyllinska böckerna fäste sig tanken på gudarnes hägn. Med dem förhöll det sig så. En dag infann sig hos Tarquinius en gammal qvinna och utbjöd åt honom för högt pris nio böcker gudomliga spådomar. Då konungen hånfullt afslog anbudet, uppbrände qvinnan först tre och sedan tre andra, hvarpå Tarquinius köpte de tre återstående till samma pris, som fordrats för alla. Qvinnan försvann härefter. Böckerna förvarades sorgfälligt och rådfrågades i farans stund, såsom statsorakel.
Länge följde lyckan Tarquinius. Men slutligen förkunnade hotande järtecken, att fara nalkades. Uppskrämd häraf skickade Tarquinius två af sina söner till det berömda oraklet i Delphi för att vinna upplysning om framtiden. Med dem följde konungens systerson Lucius Junius Brutus, som, för att rädda sig undan konungens grymhet, låtsade sig vara fånig. Då ynglingarne äfven för egen del rådfrågade oraklet och fingo det svar, att den af dem, som först kysste sin moder, skulle blifva herskare i Rom, fattade Brutus meningen härmed riktigt och kysste efter återkomsten jorden, allas gemensamma moder.
Brutus fick snart tillfälle att lägga sin rätta sinnesart i dagen. Tarquinius belägrade den rika Rutulstaden Ardea. Medan hären låg i läger kring staden, höllo konungasönerne en dag ett samqväm, hvari äfven deras syskonbarn Lucius Tarquinius Collatinus (från Collatia) deltog. De unga männen kommo att tala om sina hustrur; en hvar prisade sin, och man tvistade om, hvem priset tillhörde. Collatinus föreslog, att de^sjelfva skulle öfvertyga sig om, huru långt hans Lucretia stod
