Fortsättningen af berättelsen lyder, enligt den del af Pentaurs poem, som är förvarad i British Museum, sålunda:
Cheta-konungen kom med sina välbeväpnade bågskyttar och ryttare; på hvarje vagn voro tre krigare. De hade samlat de raskaste män bland det usla Cheta-folket och beväpnat dem omsorgsfullt. De angrepo Pharaos soldater, då solen, de två horizonternas Gud, var i midten af sitt lopp. Pharaos bågskyttar och ryttare, hvilka ej väntat något angrepp, föllo för fienden, som var herre i Kadesch på Orontes’ venstra strand. Då reste sig Pharao, den mäktige och starke, lik guden Month och iklädde sig kampens prydnader (vapnen); betäckt med sin rustning liknade han Baal i sin makt. Jagande vagnen framåt störtade Pharao sig in bland den usla Cheta-hären; ensam var han, ingen annan med honom. Detta anfall gjorde han i hela härens åsyn. Han fann sig omringad af tvåtusen och femhundra vagnar, och mot honom framstörtade de raskaste hjeltarne bland den usle Cheta-konungens krigare och bland de tallösa folkslag, som följde honom; men Pharao hade hvarken med sig sina furstar eller generaler eller bågskyttarnes eller stridsvagnarnes anförare. »Mitt rytteri och mina bågskyttar hafva öfvergifvit mig, icke en af dem är tillstädes för att kämpa för mig!» så ropade den starke och tappre Pharao. »Hvad är min fader Amons afsigt? Vill väl en fader förneka sin son? Eller har jag kanske förtröstat på min egen klokhet? Har jag icke vandrat efter ditt ord? Har icke din mun ledt mina krigståg? och hafva icke dina råd styrt dem? Hvilket hopp har fienden? Amon skall förödmjuka dem, som icke känna Gud. Har jag ej firat praktfulla och talrika fester till din ära och har jag icke fyllt ditt tempel med mitt krigsbyte? Jag har byggt dig ett tempel för myriader år. Hela verlden har bragt dig offer. Jag har riktat ditt tempel och jag har offrat dig trettiotusen oxar med alla slags doftande örter och de mest välluktande rökelser. Jag har byggt dig tempel af sten och jag har planterat eviga träd för dig. Jag har fört fram obelisker från Elephantine, och det är jag, som har anskaffat oförgängliga stenmassor. Stora skepp segla för dig på hafvet, de bringa dig skatter från alla länder. Hafva någonsin annars sådana saker blifvit utförda? Undergång träffe den som motstår dina planer, lycka den som förstår dig, o Amon! Jag anropar dig, min fader! Jag är midt ibland en mängd obekanta folkslag, och jag är ensam, ingen är med mig. Mina bågskyttar och mitt rytteri hafva öfvergifvit mig, då jag ropade på dem; ingen af dem har hört mig, då jag kallade dem till hjelp. Men jag föredrager Amon framför milliarder bågskyttar, framför millioner ryttare och myriader hjeltar, om de än alla voro samlade i en hop.
