Peloponnesos är väl genom näset vid Korinth bundet vid Hellas och det öfriga fastlandet, men genom sina egendomliga landtungor visar det hän mot främmande länder: i söder mot Libyen genom den spartanska och den messeniska halfön, i vester mot Italien genom den achäiska med uddarne Kyllene och Araxos, i öster mot Mindre Asien genom den argoliska. Dock är afståndet ännu långt såväl till Libyen som till Mindre Asien. Men på detta mellanrum ligga många öar och ögrupper, hvilka skulle tjena som bropelare vid folkslagens och kulturens öfverförande från den ena verldsdelen till den andra. De berömdaste bland dessa öar voro Keos, Andros, Delos, Naxos, Paros, Thera, Lemnos, Samothrake, Tenedos, Lesbos, Chios, Samos, Kos, Kreta, Rhodos med flere. Under klart väder kan ett fartyg i dessa farvatten alltid se land. Från Korkyra ser man Italien, från kap Malea Kretas snöklädda bergspetsar och från denna ö bergen på Rhodos och på Mindre Asiens kust. Två dagars segling för från Kreta till Afrikas norra kust. På den sköna, vidsträckta, örika Arkipelagen hade naturen sålunda förberedt det friaste spelrum för de tre verldsdelarnes folkslag, för deras sammanträffande, så väl i krig som fred, för utbyte af alla slag, så väl af idéer som produkter.
Greklands berg, som numera äro beröfvade sina forna härliga skogar, hafva ej någon stor rikedom på metaller. Emellertid fick man redan i forntiden koppar på Evböa, jern i Böotien, Taygetos och på öarne Melos, Seriphos och Evböa, Det fans silfver i Epeiros, på Cypern, Siphnos och i Attika, hvarest Athen under sin välmaktstid sysselsatte 20,000 menniskor uti Laurions grufvor. I Hämos och Orbälos i Thessalien, uti Pangäonberget mellan Makedonien och Thrakien och på öarne Siphnos och Thasos fann man guld. Attika och öarna, isynnerhet Paros, hade berömda marmorarter.
I bergländer äro slätterna ofta ytterst fruktbara, Thessalien, Messenien, nordliga delen af Elis och Evböa, sam var Athens kornbod, bekräfta denna iakttagelse. Böotien hade sina talrika floder och deras under tidernas lopp samlade bottenfällningar att tacka för en utomordentlig fruktbarhet, i synnerhet den nedre Kephissos-dalen, som liksom Egypten befruktades af regelbundet återkommande öfversvämningar. Men invånarne, bortskämda af denna allt för frikostiga natur, domnade bort i sinliga njutningar. Under det att det ofruktbara Attika hade en verksam och snillrik befolkning, närde Böotien ett folk, hvars sinnesslöhet blef ett ordspråk; dock räknar det Hesiodos och Pindaros bland sina söner. Arkadiens höglända trakter hade till invånare en menniskostam, som genom sina enkla och landtliga seder, sitt
