man kallar Heraklidernas återvändande. Skalderna berättade, att Evrysthevs, som förföljde Herakles’ söner, liksom han gjort med deras fader, hade beröfvat dem deras arf och förjagat dem från Peloponnesos. Thesevs, deras faders vän, lefde ännu. Herakliderna togo sin tillflykt till honom och fingo uti det gästvänliga Attika nedsätta sig vid Marathon. Evrysthevs hade på Thesevs’ vägran att utlemna flyktingarne inträngt i Attika, men hans här förstördes, och han sjelf upphans på det korinthiska näset och dödades af Hyllos, Herakles’ äldste son. Efter att hafva stormat Näset utbredde sig de segerrika Herakliderna öfver halfön, men en förfärlig pest öfverföll dem, och oraklet, som rådfrågades, svarade, att de återvändt till Peloponnesos före den af ödet bestämda tiden. Enligt en annan saga hade en talrik här af Joner, Achäer och Arkader hindrat dem att öfvergå Näset. Hyllos föreslog då tvistens afgörande genom ett envig på det vilkor, att Herakliderna skulle aflägsna sig under tre mansåldrar, om han blefve besegrad. Han dödades af Echemos, Tegeaternas konung, hans följeslagare återvände då till Attika, under det att Pelopiden Atrevs, Evrysthevs’ måg, efterträdde sin svärfader på tronen i Mykenä. Nya ansträngningar af Herakliderna tjenade blott att föröka Pelopidernas magt; ty flera folkslag på Peloponnesos slöto sig till dem för att försvara ingången till halfön emot dem, som ville intränga dit såsom eröfrare. Med konungarikena Mykenä och Tiryns förenade Pelopiderna Sparta, då Menelaos äktade Tyndarevs’ dotter, den sköna Helena. Äfven Korinth erkände deras välde, liksom Sikyon och sju andra städer omkring Pylos. Herakliderna, då misströstande om att lyckas, öfvergåfvo Attika, hvarest dessutom Thesevs ej mer regerade, och begåfvo sig till Dorerna, hvilka af erkänsla för de tjenster, som fordom blifvit deras stam bevisade af Herakles, på ett hedrande sätt togo emot dem, gjorde deras sak till sin egen och åttatio år efter Trojanska kriget under deras ledning bröto upp för att förskaffa dem seger.
Sedan Orestes på Ägisthos och Klytämnestra hämnats sin fader Agamemnons mord och bemägtigat sig tronen i Mykenä, förenade han dermed konungarikena Sparta och Argos och underkufvade en del af Arkadien. Efter en lång regering hade han lemnat sin son Tisamenes ett välde, som sträckte sig öfver mer än hälften af Peloponnesos. Det var emot Tisamenes Dorerna tågade med Ätolern Oxylos som vägvisare och de tre Herakliderna Temenos, Kresphontes och Aristodemos som anförare. I stället för att söka inträde uti Peloponnesos öfver näset vid Korinth, som var så lätt att försvara, byggde de i Naupaktos en flotta, hvilken öfverförde dem till den andra stranden
