Från en antik vasmålning.
All afyttring af den ärfda jordegendomen var förbjuden. En Spartan kunde hvarken köpa eller sälja jord. En fader hade ej rättighet att dela sin jordlott emellan sina arfvingar eller förfoga öfver den genom testamente. Han måste lemna den åt sin äldste son eller i brist på manliga arfvingar åt sin äldsta dotter. Sålunda voro en medborgares rättigheter såsom jordegare betydligt inskränkte. Men bibehölls jordlotternas antal orubbadt, måste man äfven söka att alltjemt hafva lika många medborgare. Desses alltför stora tillväxt hindrades derigenom, att man utsatte barn, som voro svaga eller vanskapliga. För att å andra sidan en för stor minskning ej måtte ega rum, stadgade Lykurgos straff för hvarje man, som lefde ogift. Hvarje medborgare, som ej har några barn, träffas af ett slags vanheder. Barnen äro också mer staten än föräldrarne tillhöriga. Redan vid sin födelse faller den unge Spartanen i händerna på staten, som afgör öfver hans lif eller död. Fadren skulle förgäfves söka rädda sin son, om han befinnes klen eller vanskaplig. Han utsättes i sådant fall på berget Taygetos. Sedan staten verkstält denna rysliga mönstring med dem, som böra blifva dess medlemmar, återlemnar han de söner, som bestått profvet, i fädernas vård, tilldess de uppnått sju års ålder. Derefter återtager han dem för alltid. De sättas genast under särskilda lärare och uppsyningsman. De öfvas i gymnastik, kapplöpning och fäktning, i allt, som kan gifva kroppen styrka och rörlighet, själen djerfhet och tålamod. Skodon användas ej; samma kläder brukas vinter som sommar; bäddarne utgöras af vass, som ynglingarne sjelfve få skära sig i floden Evrotas. För att tvinga dem att med list och skicklighet tillfredsställa sin hunger, erhålla de ej tillräcklig föda. Det är egendomligt att på detta sätt se stöld erhålla uppmuntran, men till följd af den gemensamhet i egendom, som rådde i Sparta, var det ej någon verklig sådan. Den, som låter sig ertappas, erhåller straff, icke för brottslighet, utan derför att han visat sig oskicklig. I krig skola de sedan mot fienden använda samma list, som de såsom barn utöfvat för att skaffa sig lifsmedel. En spartansk yngling hade en gång stulit en ung räf; då han såg någon komma, dolde han honom under
