led dock ingenting deraf; hans egendom indrogs ej till staten, utan han fick till och med åtnjuta afkastningen deraf.
Sparta, som hatade den demokratiska styrelsen, sände Kleomenes, en af sina konungar, till Athen, för att omstörta Kleisthenes’ verk, men folket reste sig och tvang Kleomenes att lemna staden. Ett förbund, som han ingick med Chalkis på Evböa och några städer i Böotien, hade ej bättre framgång. Athenarne segrade samt eröfrade till och med en del af Evböa. Miltiades d. ä. hade redan förut för deras räkning eröfrat det thrakiska Chersonnesos, och hans brorson, den store Miltiades, hade nyss underkufvat Lemnos. Athen såg sålunda, oaktadt Spartas afundsjuka, sin yttre magt tillväxa.
Vi stå nu vid gränsen till Perserkrigen; men innan vi berätta dem, skola vi taga en öfverblick af den helleniska verlden i sin helhet. Vi skola tala något, om de små staterna i Grekland och om dess talrika kolonier, hvilka blefvo den första orsaken till den stora sammanstötningen mellan Asien och Europa.
5. Det grekiska fastlandets mindre stater.
De små staterna i Grekland utgjorde ett betydligt antal. Hvar och en af dem hade sin historia, emedan hvar och en hade sitt särskilda lif, men denna historia är mycket ofullkomligt känd. För öfrigt är hon i afseende på den inre utvecklingen i allmänhet blott ett återupprepande af hvad vi hafva sett i Athen eller Sparta; i afseende på de yttre händelserna åter står hon oftast i samband med de två förnämsta staternas. En sak hafva alla dessa folk med hvarandra gemensam, den långsamma omhvälfningen, som försiggår i deras inre och öfverför dem från det konungadöme, som Homeros afmålat, till det folkvälde, som Herodotos och Thukydides skildrat.
- ↑ Tetradrachmon eller fyra drachmer motsvarade efter sin vigt i silfver ungefär 2 kr. 70 öre; dess relativa värde var naturligtvis ganska vexlande.
