kriget. De återvände på sina skepp och hemseglade, lemnande sina bundsförvandter att sjelfve draga sig ur den förlägenhet, hvari de försatt sig.
Jonerna fortsatte kampen, hvari de indrogo städerna vid Hellesponten och Propontis samt Karerna och Cypern. Men Perserna drefvo kriget med sådan kraft, att de snart återtogo alla städerna i Mindre Asien utom Miletos. Detta hade icke mer till styresman Aristagoras, som flytt till Myrkinos och en kort tid derefter omkom under ett anfall mot en stad i Thrakien. Hvad Histiäos beträffar, hade Darius, bedragen af hans löften, nyligen återgifvit honom friheten; men Milesierna ville icke vidare veta af någon tyrann, utan vägrade att mottaga honom. Han lyckades samla några Mytilenare, slog sig tillsammans med dem på sjöröfveri och omkom under en landstigning på Asiens kust. Jonerna församlade sig i Panionion och rådgjorde om sättet att rädda Miletos. Man beslöt sig för att våga en sjödrabbning; Chios tillsläppte 100 fartyg, Lesbos 70, Samos 60, Miletos sjelft 80; hela flottan uppgick till ett antal af 353 treroddare; Perserna hade 600.
Det fans på den grekiska flottan en skicklig man, som skulle hafva räddat Jonien, om det sjelf hade velat. Det var Phokäern Dionysios; han lyckades öfvertyga de allierade, att blott en sträng disciplin och en trägen öfning skulle förskaffa dem seger, och under sju dagar öfvade han skeppsbesättningarna i alla de rörelser, som förekomma vid en sjöstrid; men derefter tröttnade de förvekligade Jonerna: de stego i land, uppslogo der sina tält och glömde bort fienden. Till vekliga sinnen får förräderiet lätt tillträde. Då dagen för drabbningen, hvilken stod vid Lade, kom, lemnade Samierna midt under densamma sin post och hemseglade. Jonerna blefvo besegrade, oaktadt det hjeltemod sjömännen från Chios visade, och oaktadt Dionysios’ tapperhet. hvilken sjelf tog tre fiendtliga fartyg.
För Miletos var nu allt hopp förloradt; det blef intaget och dess invånare bortförda till stränderna af Tigris (494). Chios, Lesbos, Tenedos rönte samma öde som Miletos. Flere städer vid Hellesponten blefvo uppbrände. Joniens undergång återljöd på ett sorgligt sätt i Grekland. I synnerhet försänktes Athen i sorg. Phrynichos uppförde på teatern Miletos’ intagande, alla åskådarne utbrusto i snyftningar, och skalden blef dömd till en bötessumma af tusen drachmer, derföre att han återväckt till lif det sorgliga minnet af denna olycka.
Efter Sardes’ brand hade Darius svurit att hämnas på Athenarne. Han gaf derför sin måg Mardonios befälet öfver en ny krigshär, som borde intränga i Europa genom Thrakien, under det att flottan
