anlände på de trånga vägarne öfver Kithäron, nu blifvit afbrutne, beslöto de att under följande natt bryta upp och närma sig Platää. Vid nattens början satte sig en stor del af trupperna i rörelse, men i stället för att stanna på den punkt, som derför blifvit bestämd, framtågade de ända till Heras tempel bredvid sjelfva staden. Spartanerna och Athenarne bröto ej upp förrän emot morgonen. Pausanias hade till återtåg ej kunnat förmå en tapper spartansk anförare, hvilken ansåg för en skam att rygga tillbaka. Följden af detta dröjsmål blef, att de två truppafdelningarna ej hunnit aflägsna sig synnerligen långt, då Perserna vid solens uppgång märkte, att fienden var stadd på återtåg. Mardonios öfvergick helt glad Asopos, men bragte sina barbarer i oordning genom att alltför skyndsamt förfölja Spartanerna, hvilka långsamt framskredo utmed foten af berget. Athenarne hade redan uppnått och bestigit de första kullarne, som sänka sig ifrån Platää, då de genom ett ilbud från Pausanias underrättades om Persernas anfall. De begåfvo sig genast Spartanerna till hjelp. Men de Greker, som voro Mardonios’ bundsförvandter, hade följt dem i spåren och begynte striden med så mycken hetta, att Athenarne fingo nog att göra för att försvara sig sjelfve. Spartanerna och Tegeaterna, hvilka, med sina lätta trupper inberäknade, utgjorde 53,000 man, lemnades sålunda allena. De begynte offren, för att utforska gudarnes vilja. Emedan de första offren icke voro gynsamma, uppsköts anfallet. Denna overksamhet var olycklig för Spartanerna, hvilka fingo många af de sina dödade eller sårade; ty Perserna, skyddade af sina i jorden fästade sköldar, afsköto sina pilar på dem, utan att sjelfve kunna nås. Uti denna grymma belägenhet vände Pausanias, förtviflad öfver att ej erhålla gynsamma offer, sina blickar mot Heras tempel och bad gudinnan att ej låta Grekernas förhoppningar blifva besvikna; Han talade ännu, då Tegeaterna, som blefvo otålige, började rycka an mot fienden. Ett ögonblick derefter erhöllo Spartanerna slutligen gynsamma förebud och satte sig likaledes i rörelse. Persernas bågar voro ett svagt vapen emot den spartanska falangen. I början utspann sig striden framför den af Perserna uppförda sköldborgen, och då denna förskansning blifvit intagen, börjades en blodigare kamp vid Demeters tempel, hvilken varade länge.
