dem mot Thebe, skickades spartanska karmoster till de böotiska städerna.
Följande året kommo sändebud till Sparta från de chalkidikiska städerna Akanthos och Apollonia. De begärde hjelp emot den mägtiga staden Olynthos, som hade förenat några närgränsande städer till ett förbund, öfver hvilket det såsom hufvudstad hade ett slags öfvervälde, utan att likväl utöfva något förtryck. Akanthos och Apollonia, hvilka vägrat att ingå i förbundet, hade, i synnerhet som Olynthos i detta ögonblick syntes vara sinnadt att knyta vänskapsförbindelser med Athen och Thebe, ej någon svårighet att förmå Sparta handla på Chalkidike, såsom det gjorde öfverailt, att söndra allt, för att försvaga allt och herska ensamt. Det lofvade en krigshär och lät Evdamidas i största hast bryta upp med de hopliter, han kunde få tillsammans. Hans broder Phöbidas följde efter honom i spetsen för en annan trupp. Då Phöbidas kom i närheten af Thebe, satte han sig i förbindelse med polemarchen Leontiades, hufvudmannen för det aristokratiska partiet i staden. Midtpå en sommardag, då gatorna till följd af hettan voro folktomma, insläppte Leontiades Phöbidas uti Thebes borg, Kadmeia.
Denna tilldragelse förorsakade allestädes stor harm, i hvilken Spartanerna sjelfva tycktes taga del. De bötfälde Phöbidas och fråntogo honom befälet; men de behöllo borgen. Särskilda domare, valde af Spartanerna och deras bundsförvandter, afsändes till Thebe, hvarest de dömde ledaren för det demokratiska partiet Ismenias till döden, under förevändning, att han hade emottagit persiskt guld. Omkring 400 af Ismenias’ anhängare hade dock redan lemnat staden och sökt en tillflykt i Athen.
Öfverrumplingen af Kadmeia och Ismenias’ död ökade ytterligare Spartas skuldregister, men underlättade deremot utförandet af det olynthiska kriget. Detta räckte likväl i tre år och kostade Sparta två generaler och en af dess konungar. Harmosten Polybiades hade slutligen den äran att betvinga Olynthos (379), hvilket måste lofva att hädanefter blifva Spartas lydige bundsförvandt. Men denna våldsamma upplösning af det chalkidikiska förbundet skulle förr eller senare öfverlemna Grekerna på Chalkidike och i Thrakien åt Makedonien, liksom tillintetgörandet af Athens välde hade öfverlemnat de asiatiska Grekerna åt Perserna.
Kadmeia hade i tre år varit i Spartanernas händer. Trygge genom detta stöd, iakttogo det aristokratiska partiets hufvudmän, Leontiades och Archias, ej längre någon måtta. Fängelserna uppfyldes, afrättningarna tilltogo, liksom i Athen på de trettios tid. Emellertid fattade tyrannerna misstanke, att de 400, som tagit sin tillflykt till
