hvilken då ännu var ett barn samt fader- och moderlös. Han blef genast intagen af kärlek till henne och tog henne senare, då han dertill erhållit hennes broder Arymbas’ samtycke, till sin gemål. Natten före bröllopet drömde Olympias, att en blixt under en häftig åskknall slog ned på henne och förorsakade en stor eld samt, efter att hafva delat sig i flera mindre lågor, hastigt försvann.» Detta järtecken skulle verkligen kunna vara en bild af Alexanders lif och påminna om det välde, hvilket höjde sig så hastigt, bländade verlden och snart försvann. Utom det att han enligt traditionen genom sin fader härstammade från Herakles och genom sin moder från Achillevs, berättade man äfven, att Zevs var hans verklige fader. Han kom till verlden den 13 juli 356, samma natt som Artemis’ tempel i Ephesos uppbrändes af Herostratos.
Alexander egde, hvad Grekerna ansågo som en gudarnes gåfva, skönheten. Hans ögon voro milda och klara, hans hy ytterst fin och ljus, men hans hufvud lutade något åt venster. De utmärkande dragen i hans karakter visade sig redan under hans barndom. Han stod ännu under Leonidas’, sin förste lärares, ledning, hvilken uppfostrade honom i Spartanernas stränga vanor, då han en dag under ett offer till gudarne utkastade rökelse med fulla händer. »Vänta», sade den sparsamme läraren till honom, »att anställa så rikliga offer, tilldess du kommer i besittning af det land, hvarest rökelsen växer.» Längre fram. då Alexander blifvit herskare öfver Asien, sände han Leonidas vällukter för ett värde af 100 talenter med uppmaning att ej vara njugg emot gudarne.
Då den thessaliske hästen Bukephalos fördes till hofvet, var han den ende, som kunde tygla den, och väckte derigenom en sådan beundran hos alla, som voro vittne till hans djerfhet, att Philip förtjust skall hafva omfamnat honom och sagt: »Min son, sök dig ett annat rike. mitt är ej längre tillräckligt stort för dig.» Hjeltemodet i hans häftiga och sjudande sinne uppmuntrades af en annan lärare, Lysimachos från Akarnanien, hvilken ingaf honom smak för Homeros och jemförde Philip med Pelevs och Alexander med Achillevs. Achillevs blef hans förebild, och liksom denne utmärkte sig Alexander i snabblöpning och andra kroppsöfningar. Men då man frågade honom, om han ej ville förskaffa sig priset i Olympia, svarade han: »Jo, om jag hade konungar till medtäflare.» Liksom Achillevs spelade han på lyra. Han kunde Iliaden och en del af Odysséen utantill. Utom Homeros voro Pindaros och Stesichoros hans älsklingsskalder.
Men den ryktbaraste af Alexanders lärare var Aristoteles. Det var han, som hos Alexander odlade de mera allvarliga anlagen, hvilka
