förvandlad till en hög af ruiner, och ett af jordens äldsta folk, ett af dem, som hade mest bidragit till civilisationens utbredning, hade offrats åt eröfrarens ärelystnad.
Före belägringen af Tyrus hade Darius skrifvit till konungen af Makedonien för att förebrå honom krigets orättvisa och återfordra sin familj. Alexander hade svarat, att, om Darius ville öfverlemna sig åt honom, skulle han få röna hans ädelmod, återfå sin familj och dessutom allt hvad han kunde önska; men att han, Alexander, önskade att blifva behandlad såsom Asiens herre i alla de bref, som Darius skref till honom. Under belägringen erbjöd storkonungen Alexander 10,000 talenter i lösen för de sina, väldet öfver hela landet emellan Ägäiska hafvet och Euphrat, sin vänskap och sin dotters hand. Parmenion tillstyrkte att antaga dessa vilkor. »Det skulle jag göra», sade han, »om jag vore Alexander.» »Äfven jag», återtog konungen, »om jag vore Parmenion.» Hans svar till Darius blef, att lika litet som jorden upplystes af två solar, lika litet borde der finnas två herskare. Efter sådana bud återstod ingenting annat än strid. Alexander bevärdigade likväl ännu ej sin motståndare med någon uppmärksamhet. Kusterna af Palästina och Egypten voro ännu ej eröfrade, han ville underlägga sig dem, innan han inträngde i Hög-Asien, för att ej lemna någonting oroande bakom sig. Det starka Gaza intogs efter 3 eller 4 månaders belägring. Egypten, som blifvit så misshandladt af de persiske konungarne, underkastade sig genast. Alexander intågade i Pelusium och i Memphis; men det var hvarken genom Thebe eller Memphis, som en Grek kunde bibehålla Egypten, utan genom en sjöstad. Alexander fann vid Nilens nedersta lopp ett ganska fördelaktigt läge för anläggningen af en stor stad. Han utstakade sjelf både dess omfång och gatornas rigtning, hvilka borde skära hvarandra i räta vinklar, för att gifva ett fritt spelrum åt de uppfriskande hafsvindarne. Han ville, att staden skulle blifva till hälften grekisk, till hälften egyptisk, att han skulle tjena till ett samband för de båda folken, och han lät derstädes bygga tempel åt de båda ländernas gudomligheter. Alexandria blef hastigt en af jordens ryktbaraste städer, nederlagsplatsen för handeln mellan öster- och vesterlandet, föreningspunkten för skilda verldsåskådningar och skilda religionsformer.
Obestridd herskare öfver den vestliga hälften af det persiska riket, kunde Alexander numera utan fruktan fördjupa sig i Asien. Innan han anträdde denna väg, besökte han likväl Zevs Amons ryktbara orakel, hvarest han blef förklarad för gudens son. Pharaonerna hade burit denna titel, och Alexander ville ej i sina nya undersåtars
