Hoppa till innehållet

Sida:Ingwar Widtfarne.pdf/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
VII
Företal.

(är nu själfwa Omdömet) tyckes fuller komma öfwerens med Swenska och Ryska Historien; men är dock allenast sammanlappadt af dem bägge, särdeles af den Norske Emund Ringsons, som skal hafwa gjort K. Jarislav Bistånd emot dess Bröder Burislav af Konugard och Vratislav af Pleskov, dem man äljest finner wara kallade Boris och Sasislaus (Hübn. Gen. T. 112), men rättare Suetopolk och Martislav (Ann. Theod. P. 3. Coll. Petr. p. 184. sq.), och är egenteligen en, som man menar, af Odder Munk skrefwen Satyre emot Hedningarnes Wantro, til at därigenom göra Christna Läran smakligare, hwilket de däruti befintl. otroliga Händelser och Under nogsamt utwisa.

Härwid åberopas slutligen Torffäi Norska Historia[1]. Men där finnes ingen sådan Gissning, at Odder Munk diktat Ingvars Saga til Christendomens Befrämjande antingen i främande Länder eller på Island; hwarest hela Landet tilförne war Christnadt[2]: utan säges allenast om Emund Ringsons Bedrifter, at de tyckas wara samlade efter de Isländares Berättelser, som warit uti Emunds Flock, när Burislav blef dräpen, nämligen Björn, Gardaketil, Askel, och twå Thorder. Denne Gardaketil, säger fuller Torffäus på detta åberopade Ställe, är den samme, som Odder Munk omtalar uti sin fabelagtiga Berättelse om Ingvar den Widtfarne; Men om däraf bör slutas, at denne Auctor med en dylik Anmärkning welat kullkasta sina förra Utlåtelser om Odder Munks Redlighet, som han ifrån eget Diktande, icke en, utan flere gånger tilförne befriat, kan jag icke finna. Man kunde snarare af et så angeläget Gardaketils Nämnande, som säges wärkligen biwistat Emund Ringsons Wapnaskiften, och wara den samme, som i Ingvars Saga omtalas, falla på helt andra Tankar.

Björner blifwer då kanske den, som först, fast än oskyldig, emedan han sig äljest Torffäi Tankar i Danska Konungatalet om Odder Munk åberopar, gifwit Anledning at förringa Odders Förtjänster, då han[3] de forne Munkar i Allmänhet det Beröm tillägger, at de icke förståt sig uppå de äldre Tiders Poëtiska Behagligheter, utan i det Ställe roat sig med orimliga Dikter, som man merendels finner wara ihopflic-

kade
  1. P. 3. L. 2. c. 18. p. 97.
  2. Sched. Ar. Polyhist. etc.
  3. Inl. til de Yfwerb. Göth. gl. Häfd. p. 119.