da Räkning, til dess sådane misstänkte Mandater af andra samtida Krönikor med mera Trowärdighet kunna bestyrkas. Samma Warsamhet må ock brukas wid de öfrige Ingvars Fölgeslagares Personalier, i fall de ock skulle synas något otroliga. Men när alt sådant som kan hållas för öfwerflödande, blifwer åsidosatt, wore det nog obilligt, at därföre betaga Sagan, uti det hufwudsakliga, tydliga och möjeliga, sit Ställe ibland wåra bättre historiska Efterrättelser.
För öfrigt bör man weta, at mycket uti åtskilliga wåre Förfäders Minnen, som nu för oss kan synas otroligt, uti sin Tid och sit rätta Förstånd warit för de wettigare icke allenast nog begripligt, utan ock i stora Gärningars Qwäden, eller deras poëtiska Beröm, helt nödwändigt, för at ännu mera uphöja dem öfwer en grof Allmoges Förundran. Härifrån leda oförnekligen de faselige Drakar och Ormar, Resar och Troll, med deras underliga Åthäfwor, sin Uprinnelse: och är nästan handgripligt, at i Början intet annat, än gryma, starka, stora, mägtiga och sluga Människor under slike Figurer blifwit beteknade; fastän en mera fåkunnig Tid sedermera, kanske utan någon Eftertanka, och blott af en Wana, sina Sagor med en för oss så litet behaglig Smink öfwerhölgt. Det kunde wäl wara mindre Beswär, at utur denna Saga i Förwäg utplocka flera sådana Blomster och Sagoprydnader, som, med icke orimliga Uttydningar beledsagade, måtte gifwa henne en bättre Credit; så framt icke något hwar omtänkd Läsare dessutom wore i Stånd at finna sig uti detta förunderliga. Äljest är det intet fabelagtigt, at en Swensk Konung haft flera Döttrar, än händelsewis, på et eller annat Ställe, hos någon Utlänning, sådane som den öfrige Nordens Bebyggare i Anseende til Swerje måtte wara, kommit at nämnas: at en sådan Konungadotter haft sin Tids ofta förefallande Öden: blifwit gifd, och sedermera af en förnäm Man, som förr friat til hänne, ifrån dess Medfriare återtagen: med honom aflat en Son, som åtråt Konunganamn, och på flera Sätt sig därom bemödat. Men skulle någon åsidosätta detta, som är hufvudsakligt, och häller wilja bry sig med de däruti inmängda Gåtor, så wil man honom, och närwarande Sagas förste Motståndare, med dess egna Ord[1] så swara: "Wi lemne dig upriktigt hvad som oss trowärdigt, eller åtminstone sannolikt, uti wåra Ålderdomslemningar förekommit: sådant icke ens undan-
- ↑ Torff. Hist. Norv. in Proleg. G.