Hoppa till innehållet

Sida:Ingwar Widtfarne.pdf/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
XX
Företal.

war Kätil Hängs Dotterdotters Son: och förmodas i Anseende därtil, at en hans Dotterson och en annan hans Dotters Sonson warit ibland de förste Islands Bebyggare[1], wid År 800 wara född. Men såsom denne Man icke hade mycken Smak för sin Tids Hoflefnad; så stadnade hans Begär mäst inom Bondeyrken, hwilka, ehuru för sig berömliga, likwäl intet woro uti så stort Wärde, medan Tartariska Tanksätt här ännu regerade, at Skalder och Diktare funnit sin Räkning wid, igenom något mera förunderligts Inblandande, dem at uphöja. Hans Båge och Pilar sägas wäl af en Dwerg wara gjorde; men därmed kan intet annat beteknas, än at de warit mycket förswarliga, emedan Dwerga-Smide alt ifrån Asarnes Hitkomst hölts för det aldrabästa i Norden. Skulle åter det Trollwäsende, som, utan någon omständlig Beskrifning, wid Slutet af Ans Saga nämnes, intet blifwa för redbart ansedt; så ökas ock därmed wåra Wedermälen på de mäst trovärdiga Sagors Gåtor och Fabler.

Hjalmars och Ramers, Hjalmters och Olwers, samt Asmund Kappabanes Sagor hafwa fuller aldrig hållits för synnerligen tilförlåtliga[2]; men så kunna likwäl dessa uti Kännares Händer hafwa sin Nytta, när Tider och Orter urskiljas. Man tror då icke strax, at Budle regerat i Swerje, eller at intet Manhem warit utom detta Rike. Nyare Ord och Talesätt wisa en senare Författning; och främande Namn, som Sagoskrifwarne icke så lätt kunnat förwända, äro därtil Tekn, at de utur främande Skrifter[3] mest äro hopaflickade.

Det kan wara nog, om en oweldig Läsare finner, det alla de sannare Sagor, som häruti Landet utkommit, och uppå hwilka hela Nordiska Historien sig grundar, äro fullkomligen så fabelagtiga, som någonsin Prins Ingvars Saga: och at deras Författare därmed äro ursäktade, at de samlat sine Hjältars Bedrifter utur äldre Skaldqwäden, eller ock muntliga Sagor ibland Folket i obundet Tal, som på et fritt och otwunget Sätt föreställt Händelserna så förunderliga och stora, som möjeligt warit. Twång af en noga Tidräkning wid hwar och en Gärning, skulle ofta gjort Sagsmännernes spelande Inbillningar och Infällen

både
  1. Ans S. Torff. Hist. Norv. P. I. p. 339.
  2. Act. Lit. Svec. 1721. p. 163, 164: 1723. p. 415 sq. 1730. p. 89. & Ind. Vol. 2.
  3. Se Föret. til Wilk. S.