storia förekommer, tog nu Ivar Widfadmes Dotter, Öda den Grundrika, sin Tilflygt, undan Fadrens omänskliga Regeringslystnad och Åtrå efter alt större och större Rike. Hon giftes med sin Beskyddare; och hännes Son af förra Giftet, med K. Rörik Slumgering i Danmark, blef upfostrad i Ryssland, til des han wid tiltagande År, under Namn af Harald Hildetand, blef Konung uti Danmark, och äfwen uti Swerje, som han likwäl sedan lemnade til Sigurd Ring Randwers Son, sin Broderson på Möderne-Sidan. Wåra Sagor säga wäl intet, om Nogårderne wid denna Nordens Delning blifwit utan Regenter, eller om den Rurik, som År 862 blef ensam rådande i Ryssland, warit af denna Swenska och Danska Konungaslägt; men så är det likwäl icke utan all Sannolikhet, at Randwer lemnat Ryske Staten, för at taga sin mera betydande Möderne-Rättighet til Swerje uti Besittning: och at Nogårdsboerne sedermera, i Anseende til de följande Oroligheter i Norden, och en större här upkommen Begärelse, at uti Wefter göra Äröfringar, blifwit lemnade utan Efterfrågan, til dess ock denne Lystnad något saktats: då Randwers Affödingar ändteligen, med någon Tilökning, fordrat sina gamla Inkräktningar uti Ryssland tilbaka.
Af Ryska Historiens Sammanjämkning med de Isländska Efterrättelser, som wi ännu äge, kan intet nogare inhämtas, hwad imellan Harald Hildetands och Ruriks Tider i Ryssland förelupit; Men af det som Saxo Gramm.[1] berättar, kort för Eigils och Asmunds Äfwentyr, om Holmgårds och Känugårds, Saxens, Orknöarnes, Helsingelands, Järnbäralands, Laplands och Estlands Betwingande under Nordens Konungar, torde man framdels, efter denna Anledning, kunna samla en eller annan Gnista til widare Uplysning om wåre Förfäders Herrawälde i Ryssland. Orwarodds, Herwarar, Eigil och Asmunds, Eigil Skalagrims, samt Harald Hårfagres Sagor, omtala alla Nordiske Kämpars Händelser och Bedrifter i detta Rike, och äro tilika med Saxos Berättelser, af en mycket namnkunnig wår Tids Skribent[2] på et Ställe sammandragna. Äljest underrättar oss också Franska Historien[3], at
