allmänna, af 12 Rodare och en Styrman[1]; så hafwer detta så mycket beqwämare låtit sig göra: och kan man då därefter uträkna hela Sällskapets Antal, til en Flock af wid pass 400 Man: som likwäl, om Fartygen warit större, wäl kan hafwa warit mera ansenligt. Skulle man åter wilja anse dessa Fartyg af ännu mindre Rymd, och likna dem, i det nogaste, wid wåre Skärkarlsbåtar; så skulle Ingvars Fölge ända til 80 eller 90 Man kunna förminskas[2]: fast än detta, i Anseende til en nödig Styrka, at stå de i Wägen warande Röfwareband emot, är aldraminst troligt. Och emedan et dylikt Sätt, at Flockwis, såsom nu för Tiden uti Carawaner til Lands, då uti Ryska Wäldet, at fara Strömar och Floder utföre, af Wareger och Köpmän til Öfwerflöd brukades, ifrån längre Tider tilbaka; så bör man, huru stort Fölget ock warit, intet undra därpå, at denna Resa af et mycket bekant, om anskönt utländskt, Folk hos de Ryske Skribenter icke gjort större Upmärksamhet.
Det är icke håller underligt, at Ingvar 3 Gånger öfwerwintrat på denna Färd; emedan det wäl ännu kan hända, at de, som fara desse Wägar, icke komma fortare. Silkisif, Julfr och Biolfr äro, i min Tanka, af Ingvars Fölge själfgjorda Namn; aldenstund de uti Nordiska Språket hafwa sin egen Bemärkelse, och därföre fåfängt i utländska Historier eftersökas, men med en lika allmän Betydelse, som uti denna Saga, jämwäl annorstäds[3] hos wåre Sagoskrifware igenfinnas: Om den Swea Konung Harald, som wid Siggeum omkommit, finnes äljest intet uti wåra Efterrättelser, så framt man icke, utan likwäl at hysa för mycken Åtrå til Jämförelser, uti honom skulle wilja hitta en Misstagning af Harald Hårdråde från Norje[4], som med en Hop Swenske, hwilkes Konung han sålunda, under påstående Sjöresa, kan sägas hafwa warit, År 1031 farit til Ryssland, och därifrån År 1034 til Constantinopel: hwarifrån han, wid någre Ingvars Fölgeslagares Hemkomst, ännu icke hemkommit, och därföre af dem, som det gärna welat, för död kan hafwa blifwit ibland gemene Man utgifwen. Med detta Siggeum
