med sier vera velkomen, ok allt
hans foraneyti. Hann kvezt thar
mundu dveliazt um hrid. Sidann
ber hann fram tha gripi, sem fyrr
var getit, hialminn, sverdit: ok
mællti so: Thessar giafir sendir
Fader minn thier til styrks fridar ok
fastrar vinattu. Kongr tok
thacksamliga vid gripunum, enn kvad
Eimund eigi sier sendt hafa. Thar
var Yngvar thann vettr allann, ok
var best virdr allra manna af
Kongi. At vori biozt Yngvar til
heimferdar, ok Aunundr med honum.
Tha gaf kongr Yngvari godann
hest ok sodul gylltann, ok skip
fagurt. Nu fer Yngvar ok Aunundr
a burt med godu yfirlæti af Olafi
Kongi, ok fara nu til Eymundar.
Ok er their koma a bæ Eymundar,
tha var honum sagt hverer
komner voru; enn hann let eigi sem
hann heyrdi. Nu koma their at
hollinni; Ok villdi Aunundr af baki
stiga, enn Yngvar bad tha rida i
hollina Their giora svo, at their
rida allt innar fyrir hasæti Eymundar.
Hann heilſar theim vel, ok spyr
tidinda, edr thui their dirfdizt at
fara med svo miklum styr, at rida i
holl hans. Tha svarar Yngvar:
Tha ek kom til Olafs Kongs, geck
hann moti mier med all hird sina
ok fagnadi mier vel ok virdugliga;
enn thu villt nu aunga sæmd giora
hans Syne, er hann sæker thik heim.
Nu vittu at fyrir thetta reid eg i
Ingwar. Han bad sin Fader om Lof at fara emot Ingwar sin Frende, och med Heder undfägna honom. Han fick det han begärte, och for så Ingwar til Mötes med mycken Ståt; hwaraf en stor Glädje upkom, när de råkades: Sedan fölgas de åt til Konungen: som siälf gick imot dem och fägnade dem wäl: förde Ingwar in uti sin Sal, or satte honom näst intil sig. Han bad honom med hela sit Fölge wara wälkommen, och i det längsta hos sig förblifwa. Hwartil Ingwar swarade, at han någon Tid där förblifwa wille: och frambär så de kostbara Saker, som redan äro omtalda, nämligen Hjälmen och Swärdet, tiltalande Konungen sålunda: Dessa Gåfwor sänder dig min Fader, til Frids Styrka, och en fast Wänskaps Tekn. Konungen tog med Tacksamhet emot Klenodierna; men sade det Emnud icke sändt dem til honom. Här förblef nu Ingwar hele den Wiuter öfwer: och war framför alle af Konungen mäst ärad. Om Wåren lagade 1026. sig Ingwar til Hemfärden, och Anund med honom. Då gaf Konungen Ingwar en god Häst med förgyld Sadel, och et skönt Skep. Nu fara Ingwar och Anund bort med mycken Wälwiljas Bewisning af Konung Olof, och ställa sin Kosa til Emund. När de kommo til Emunds By, eller det Ställe hwarest han mest wistades, blef det
