mycken Heders Bewisning emot honom; Hwaruppå de tilsade hwar annan en
beständig Wänskap, samt roade sig med angenäma Samtal på det
aldrabästa. Sedan for Konungen hem med goda Gåfwor. Och war
Ingwar alt jämt hos honom; emedan Konungen intet mindre godt unte
honom, än sin egen Son. Ingwar war en ansenlig och stor Man: wacker,
stark, och hwithyad: förståndig och wältalig: mild och frikostig emot
sine Wänner, men grym emot sine Owänner: artig i Sällskap, och mäst
rådig i alla förefallande Wärf; såsom förståndige Män hafwa honom uti
dess Upförande liknat wid Styrbjörn, hans Frände, eller Konung Olof
Tryggwason, som warit, och lärer blifwa, den berömligaste Man i
Norrlanden, i all Tid och Ålder, både för Gud och Människor.
4. Cap.
Tha er their Frændr voru frum
vaxta, Aunundr ok Yngvar,
var su thiod i missætti vid Olaf
Kong, er Seimgaler heita: ok
hofdu ecci skatt goldit um hrid.
Tha sendi Olafr Kongr Aunund og
Yngvar med thrimr Skipum, at
heimta skatt. Koma their vid
Land, ok stefna Thing vid Landzs
menn; ok heimtu thar skatt af
Kongi theira. Syndi Yngvar thar
mykla atgiorfi i sinni malsnilld;
svo at Kongi, ok mogum adrum
Hofdingium, fyndizt ecki annat
rad, enn giallda skattinn, sem
til var kallat, fyrir utann III.
Hofdingia, tha er æ[1] villdu fylgia
Kongs radi: ok bonnudu at
giallda skattin, ok drogu lid
samann. Enn er Kongrinn heyrdi
theirra tiltekiur, bad hann tha
Aunund ok Yngvar beriazt vid
tha: ok feck theim lid. Their
4. Cap.
När desse Fränder, Anund och
Ingwar, woro upwäxte, war
et Folkslag, som kallas Semgaller,
med Konung Olof uti Misshällighet:
och hade en Tid icke betalt någon
Skatt. Konung Olof sände
därföre Anund och Ingvar med tre
Skep at uphämta Skatter af detta
Folk. De komma til Lands:
stämma Allmogen til Tings: och
upboro där Skatt af deras Konung.
Ingvar wiste wid detta Tilfälle
mycken Tiltagsenhet uti sin
Wältalighet; så at Konungen och månge
andre Höfdingar intet annat Råd
hade, än at betala Skatten, som
påbuden war. Dock woro tre Höfdingar
som intet wille efterfölja Konungens
Beslut, utan wägrade sig at betala
de fordrade utskylder, samt drogo
Folk tilhopa. När Konungen detta
deras Förehafwande förnam, bad
han Anund och Ingwar slåss med
dem, och fick dem därtil Manskap.
- ↑ leg. eigi
