inför revolvermynningens hot ingått ett avtal som den i själ och hjärta måste inse vara en feg och förrädisk underkastelse.»
Under de därpå följande åren gjordes från regeringens sida det ena misslyckade försöket efter det andra att förmå Sir James Craig att acceptera traktatens bestämmelse om att gränslinjen mellan Norra och Södra Irland skulle bestämmas av en regeringskommission, vari Norra Irland skulle utse en representant. Slutet blev att det brittiska parlamentet erhöll befogenhet att utse denna representant. Kort därefter, den 7 oktober 1924, höll Sir James Craig i Belfasts parlament ett stort tal och yttrade följande ord, där vi igenkänna tonerna från 1914: »Om gränsregleringen går emot Ulsters intressen är jag villig ställa mig till folkets disposition, icke som premiärminister utan som dess ledare, för att försvara varje område som orättvist berövas oss.»
Lloyd Georges liknelse är odisputabelt träffande.
Norra Irlands finansminister, Mr H. M. Pollock°, är likaledes en principfast man, som förklarar sig vara fullt och fast övertygad att det brittiska parlamentet skall respektera the Government Act av 1920, enligt vilken Northern Ireland utgöres av Six Counties med eget parlament.
M:lle Simone Téry offentliggör i sin spirituellt skrivna bok »En Irlande» en interview med Mr Pollock den 6 september 1921, alltså under den mest orosfyllda tiden. Redogörelsen är mycket detaljerad och man finner att hon ej varit särdeles nådig mot Mr Pollock, som tydligen ej heller lagt sig vinn
128
