Hoppa till innehållet

Sida:Irland och irländarna 1925.djvu/138

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

James Craig visat en oböjlig fasthet men i olikhet med honom fört ett moderat språk; han har tillämpat devisen leniter in modo, fortiter in re. Sedan den i traktaten av 1921 föreskrivna gränsregleringskommissionen nu äntligen blivit tillsatt har han nått sitt första mål, och då resultatet en gång föreligger komma hans statsmannaegenskaper att ställas på sitt måhända svåraste prov.

Mr Kevin O’Higgins,° Minister for Home Affairs, anses vara parlamentets skickligaste debattör. Före sitt inträde i regeringen var han advokat, varom hans anföranden stundom bära vittne.

Att traktatförslaget kunde genomdrivas i Dail Eireann var till stor del Kevin O’Higgins förtjänst. Då de republikanskt sinnade elementen reagerade mot den brittiska konungens överhöghet lugnade han dem med att »konungen är endast en fiktion, en imponerande symbol, som har mindre verklig makt än den enklaste M. P. I Irland är hans betydelse ännu mindre än i England, ty våra ministrar utses ej av honom utan av Dail Eireann. Konstitutionen är i själva verket republikansk.» Argumenten äro onekligen väl funna.

Under inbördeskriget anklagades mr O’Higgins en gång i Dail Eireann för mot fångna upprorsmän begångna »atrocities». »Icke lönar det sig att tala om atrocities i den här församlingen», förklarade ministern under kammarens munterhet. »Vi ha själva suttit i fängelse och då ställde vi alltid om att man skrev i tidningarna om atrocities.»

I gränsfrågan hava Fristatens intressen med

132