mot den irländska nationen. Såsom denna organisations ledare ådagalade han till en början mycken moderation, och det var på hans avslagsröst som ett år 1915 planerat uppror avstyrdes.
År 1916 hade Eoin Mac’Neills betänkligheter mot en väpnad resning övervunnits, och den 22 april utfärdade han ett upprop, vari tillkännagavs att under påsken skulle hållas »en mycket intressant serie av manövrar» i Dublin, samt att »samma program borde följas i andra landsändar». Varje volontär förstod dessa oskyldiga ords allvarliga innebörd. Men redan samma dag mottog han från Sir Roger Casement det ominösa telegram vari han underrättades om den tyska vapenimportens misslyckande (s. 54), vilket hade till följd att han omedelbart — ehuru för sent — kontramanderade »manövrarna». Efter upprorets undertryckande blev han dömd till livstids straffarbete men benådad 1917. År 1920 blev han ånyo inspärrad och i juli 1921 frigiven för deltagande i de förestående fredsförhandlingarna. I oktober 1924 inträdde han som Fristatens representant i gränsregleringskommissionen.
Mr Mac’Neill åtnjuter stor aktning för sin lärdom och sina gedigna egenskaper i övrigt och räknas som en av den gaeliska kulturens förnämsta kännare och befrämjare.
Jordbruksministern, Mr Patrick Hogan,° är regeringens »charming boy», som med sitt öppna, vänliga anlete verkar mera student än minister. Men han är en fullödig exponent för irländsk vältalighet
138
