svikit hans förtroende men sätter min förtröstan till hans berömda mildhet.
»Idrotten är», förklarade Mr Walsh, »en brygga till samförstånd mellan nationer och fraktioner. Våra gamla gaeliska spel omfattas med hänförelse av irländare och f. d. irländare, katoliker och protestanter, Munstermän och Ulstermän.»
Riktigheten av detta uttalande har bekräftats av den festivitas som präglade de under två veckor pågående, utomordentligt lyckade tävlingarna. På talrika fotografier från dessa minnesvärda dagar får man se presidentens spänstiga gestalt och glädjestrålande anlete, och bland åskådarna igenkännas svenska ministern i London, Baron Palmstierna, samt Persiens representant i Nationernas Förbund, Prins Mirza Riza Khan från Monaco.
Irlands enfant terrible är Eamon de Valera, som i själva verket icke är ren irländare, då fadern är spanjor och han själv född i New York.
Före 1916 var han en ivrig Sinnfeinare men förde i övrigt en obemärkt tillvaro som matematiklärare. Under påskupproret kommenderade han en avdelning rebeller, vilka ej gåvo sig förr än dagen efter ledarnas kapitulation. Krigsrätten dömde honom till döden, och han skulle sannolikt hava blivit arkebuserad, om ej de redan verkställda avrättningarna väckt en så stark förbittring att myndigheterna funno sig föranlåtna att mildra domen till livstids straffarbete.
Efter amnestien 1917 återvände De Valera till Dublin, där han blev en av frihetsrörelsens
