Griffith och Collins. Den 6 januari 1922 blev traktaten antagen, och tre dagar därefter avgick De Valera som president.
Nu började De Valera på nytt agitera över land och rike. »För att nå vår frihet måste vi vada genom regeringstruppernas och måhända även regeringsmedlemmarnas blod», var hans fältrop. Även i Dail Eireann förde han ett hotande språk, varvid presidenten Griffith förklarade att han ej lät skrämma sig av en »gunman». När inbördeskriget utbröt ställde han sig i spetsen för den södra republikanska armén och måste göras ansvarig för de orgier av förstörelseverk som där gingo ut över land och folk. Den 27 april 1923, då han insåg situationens hopplöshet, avblåste han striden och höll sig sedan »on the run» till den 15 augusti, då han blev arresterad under ett tal vid ett folkmöte i Ennis.
Den 16 juli 1924 blev De Valera utsläppt ur fängelset, och den 15 augusti fortsatte han i Ennis sitt anförande precis på den punkt där han föregående år blivit avbruten.
Sedan dess har han oavlåtligt fortsatt sin agitation. Senast i oktober 1924 blev han två gånger — med en dags mellanrum — arresterad i Ulster och förd över gränsen samt sedan dömd till en månads fängelse.
Till komplettering av De Valeras meritförteckning må omnämnas, att han är Fristatens universitetskansler och M. P. såväl i Fristaten som i Norra Irland.
Under mer än 10 år har denne egendomlige man kämpat för sitt ideal, »an independent Irish
10 Irland och Irländarna.
