av arbetsminister och deltog vid De Valeras sida med liv och lust först i befrielsekriget och sedan i inbördeskriget, varunder hon upprepade gånger varit häktad och inspärrad. »Jag har tillbragt tre år i fängelse», förklarade grevinnan med en viss stolthet.
Grevinnan de Markievicz’ ideal, som hon klarlagt i en liten broschyr med titeln »What Irish Republicans stand for», och för vilket hon kämpar med brinnande tro och okuvlig energi, är en fullt oavhängig irländsk republik, byggd på gaelisk kultur. Och hennes ideal bland människor var James Connolly, »my friend, my Prophet».
I augusti 1924 utkom en mycket märklig bok, som ger en intressant inblick i en revolutionshjältes upplevelser och själsliv. Den är författad av Dan Breen, nuvarande debuterad for Tipperary, som synes hava varit den som först tände gerillakrigets fackla. Vid världskrigets utbrott var han en 20-årig järnvägstjänsteman, som i förening med några liksinnade ungdomar lönligen börjat träna sig som soldat och samla vapen och ammunition i hopp att en dag få slå ett slag för Irlands frihet. Efter påskupproret 1916, då ledarnas hårda bestraffning satt Irland i brand, ökades den lilla beslutsamma skaran och en primitiv ammunitionsfabrik inrättades, vilken en dag gick upp i rök. År 1917 djärvdes Dan Breen och hans vänner uppträda öppet i gröna uniformer, och sedan var det slut med friheten: för att undgå arrestering måste de begiva sig »on the run».
I januari 1919 ansågo vännerna tiden vara inne för aktion. Ett bakhåll anordnades efter alla
